tjurigt och envist hela sommaren...

och långt in på hösten har den här blomman stått här mitt bland stenplattorna. Och fastän den stora krukan är tömd och väntar på vinterförvaring vägrar den att ge upp trots att det var bara + 1 i morse...som en människa som förstått att livet aldrig går i repris...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0